Klockan 8 ringde klockan och alla vaknade utvilade och glada efter den lyckade gårdagen. Man blev ännu gladare då man öppnade dörren till hotellrummet och det första man såg var den vackra utsikten! Var så fridfullt och lugnt.
Vi åt frukost och började sedan att vandra. Det var redan sista dagen, kändes just som att vi hade börjat.
Sista vila innan det var dags att börja vandra
Denna dag skulle vi bara gå i fyra timmar vilket kändes skönt då alla var lite möra i benen. Nu efter tre dagar hade vi skapat ett bra vandringsled, vår guide först sen Emelie eftersom hon är lite rädd eter det Lovisa, sen jag (Alice), David och sist Audrey. Vi gick på väldigt bra i två timmar och tog bara några få vatten pauser. För det mesta gick vi längst med bergen men det var också väldigt mycket upp och ner, gick inte alls på mycket risfält. Vissa delar var lite läskiga då det var smalt och gick man ett felsteg så skulle man ramlat 1000 meter ner längst med berget.
Efter ca 2 timmars vandring kom vi upp till en förskola mitt på toppen av ett berg. Det var en lärare och 14 barn mellan 6-11 år, alla blev jätte glada över att se oss (vi gav dom godis men ändå hehe). Vi stannade där väldigt länge och lekte och pratade med dom, alla var väldigt bra på engelska vilket förvånade oss. När vi tog fram kameran blev alla jätte nyfikna och ville vara med på bild hela tiden haha.
Haha
Alla ville va med på kort
David lekte lärare
Lovisa blev attackerad
När det var dags att gå stod alla barnen och vinkade hejdå.
Stannade upp för en berättelse
Efteråt fick nog alla lite extra energi då barnen var så härliga, var verkligen en rolig upplevelse.
Vi fortsatte gå men stannade då och då när Jesstony (guiden) ville berätta något. Han berättade att många människor planterade olika slags växter (ärtor, mango m.m) på bergen och för att visa andra som vandrade på bergen att dom inte skulle ta av frukterna gjorde dom en slags knut på busken framför som betyder varning.
Det sägs att dom som då ändå tar av frukterna kommer få otur ovh t.ex bli sjuka och inte fören dom säger förlåt kommer de bli friska. Han berättar också att för ca 50 år sedan om någon hade stulit något så var alla i byn tvungna att sätta ner sin hand i kokande vatten en efter en och den som blev röd (brännskadad) av det var den som hade stulit.
Dem har väldigt mycket tro på olika slags makter och förbannelser här, det här är bara två av alla olika historier vi fått höra.
Detta betydde varning
Så fin utsikt under hela vandringen
Vandra på...
När vi äntligen kom fram till slutdestinationen var alla super glada över att vi klarat det men också väldigt slitna. Där stod två trycycles (typ som tuktuk) och väntade på oss för att ta oss tillbaka till Banaue där vi startade. Resan tog ca 45 min och vägarna var kaos, stora stenar, lera och mycket mer, vi guppade runt som bara den.
Wohoooo
Väl framme hade vi tre timmar att döda innan bussen skulle gå, vi åt lunch, spelade kort och pratade om alla underbara upplevelser vi varit med om dessa tre dagar. Vi sa sedan hejdå till Audrey ovh hämtade våra väskor som vi låst in i ett litet rum medan vi vandrade. Vi alla fasade för bussresan då den var hemsk påvägen till Banaue. Men vi blev alla väldigt glada över att vi kunde sova den mesta delen och att dem till och med visade film 😉 klockan var 4 på morgonen när vi kom fram till manila och då var det bara dags att leta hotell. Taxi chaufförerna hoppade på oss så fort vi klev av bussen, alla ville att vi skulle åka med just dom. Vi åkts till ett billigt men fräscht hotell och alla däckade så fort vi kom fram.
Kommentera